BUSCAR POETAS (A LA IZQUIERDA):
[1] POR ORDEN ALFABÉTICO NOMBRE
[2] ARCHIVOS 1ª, 2ª, 3ª, 4ª, 5ª 6ª 7ª 8ª 9ª 10ª 11ª 12ª 13ª 14ª 15ª 16ª 17ª 18ª 19ª 20ª y 21ª BLOQUES
[3] POR PAÍSES (POETAS DE 178 PAÍSES)

SUGERENCIA: Buscar poetas antologados fácilmente:
Escribir en Google: "Nombre del poeta" + Fernando Sabido
Si está antologado, aparecerá en las primeras referencias de Google
________________________________

jueves, 31 de julio de 2014

PER WÄSTBERG [10.785]


Per Wästberg

Per Wästberg nació el 20 de noviembre de 1933 en Estocolmo, SUECIA. Debutó como poeta a la edad de 16 años. En 1953 empezó a escribir critica literaria en el periódico Dagens Nyheter donde llegó a ser jefe de la redacción cultural y luego jefe de redacción. En 1958 publicó la novela “El heredero”, con la cual consagró su vida como escritor. Introductor de escritores africanos. Como escritor comprometido ha propugnado por una sociedad de diversidad cultural. En 1997 fue elegido miembro de la Academia Sueca ocupando la silla número 12. Per Wästberg es dueño de una monumental obra literaria que incluye todos los géneros posibles, ensayos, cuentos crónicas y novelas. En la actualidad la editorial Simon Editor prepara un poemario suyo en español.





[Sueño]

Un día solitario. Mi padre baja las escaleras.
Lleva zapatos color tiza: es verano.
Viene de muy lejos.
Entiendo que ya ha muerto.
No me interesa.  Estoy acostumbrado a
que siempre esté presente.                                              
Sería horroroso si estando vivo
no bajara las escaleras.
Sobre la mesa reposa un bordeaux de dos metros.
¡Maravilloso! Empieza la burla. El mundo reverdece.
Parece que fuera domingo desde hace años,
el tiempo elástico como tira de mimbre del canasto.
Yo también puedo vivir al despertar.

Traducción: María Kallin i Víctor Rojas






[Presagio]

El día tiende su alfombra de luz sobre el suelo.
Por donde camino. Así se acaba.
Vivo de aquí para allá, huyéndole                   
a la eternidad, el yeso endureciendo.

A través de atlánticos terraplenes se abre paso
lo viviente y toma miles de formas,
la de la araña y la del árbol.
No debemos cerrar los ojos
ante esas maravillas.
El tiempo ha anudado su soga:
allí nos colgaremos.
¡Así que toca ahora!                                                              
Ningún laúd de Orfeo de nuevo
nos llamará a la faz de la tierra.

Traducción: María Kallin i Víctor Rojas







[Comienzo]

Amanecer entre el crecido pasto.
Realidad sin probar:
no miré su superficie
sino penetré en sus cavidades,
me enrollé en sus fibras.
Puse luciérnagas en una campana
y excavé la tumba anual de la gaviota
curioso por todo lo que se transformaba.
Como anobio terco en tronco viejo
me abrí paso en el mundo que había recibido.
Y la realidad, agradecida por la atención prestada,
se convirtió en paisaje y hogar.

Traducción: María Kallin i Víctor Rojas






Dröm

En ensam dag. Min pappa går nerför trappan.
Han har kritade skor: alltså sommar.
Han kommer långt bortifrån.
Jag förstår att han redan har dött.
Det gör ingenting. Jag är van vid
att han alltid är med.
Det vore skrämmande om han inte kom
i trappan och ändå levde.
På bordet står en två meter hög bordeaux. 
Underbart! Skämten börjar. Världen grönskar.
Det känns som om det varit söndag i flera år,
tiden tänjbar som en vidja i korgslöjden. 
Jag har råd att leva också när jag vaknar.








Förebud 

Dagen drar sin matta av ljus över marken.
Jag går på den. Så tar den slut.
Jag lever på flyende fot, på språng
undan evigheten, det stelnade gipset.

Genom nya atlantvallar bryter sig
det levande och antar tusen former,
spindelns och trädets.
Vi bör inte blunda
för dessa uppenbarelser.
Tiden har slagit knut på sitt rep:
där ska vi hänga.
Så spela nu!
Ingen orfisk luta ska en gång
kalla oss åter till jordens yta.








Början

Gryning i tidshögt gräs.
Verklighet oprövad:
jag skummade inte dess yta
utan trängde ner i dess hål,
snodde mig i dess fibrer.
Jag lade lysmaskar i en kupa
och grävde upp fiskmåsens ettårsgrav
nyfiken på allt som förvandlades. 
Som dödsur i gammalt timmer
arbetade jag mig in i den värld jag fått.
Och verkligheten tackade för uppmärksamheten,
ordnade sig till ett landskap och ett hem.



Per Wästberg föddes den 20 november 1933 i Stockholm. Han debuterade som poet vid 16 års ålder, och 1953 började han recensera litteratur i dagstidningen Dagens Nyheter. Där blev han så småningom chef för kulturredaktionen och senare redaktionschef. 1958 etablerade han sig som författare med romanen ”Arvtagaren”. Han har introducerat flera afrikanska författare i Sverige. Som författare förespråkar han ett mångkulturellt samhälle. 1977 valdes han in i Svenska Akademien på stol nummer 12. Per Wästberg har en monumental litterär produktion som sträcker sig över alla möjliga genrer, essäer, noveller, krönikor och romaner. Bokförlaget Simon Editor kommer inom kort att ge ut en av hans diktsamlingar på spanska.




http://seriealfa.com/alfa/alfa32/PerWastberg.htm

No hay comentarios: